
När jag startade arbetet med spelets primära logotyp visste jag titeln och att spelet skulle vara i svartvitt. Det fanns önskemål om att logotypen skulle vara rektangulär och bredare än högre, för att underlätta placeringen av logotypen i de flesta sammanhang. Jag använde titelskärmar från gamla svartvita filmer som min största inspirationskälla, eftersom spelet har en ganska filmisk stil. Jag tittade också på typsnitt från olika epoker och härmade den ambivalenta tidsuppfattningen i spelet. Under lång tid kändes logotypen lite naken, så jag bestämde mig för att lägga till de två ögonen på sidorna.
Jag skapade många olika typer av grafik, ofta efterfrågade när nya pussel lades till i spelet. 2D-grafiken och de olika logotyperna som finns i spelet är inte där för att imponera individuellt. De är skapade för att fungera med berättelsen och få spelvärlden att kännas realistisk. Spelet är som ett lapptäcke, med olika typer av grafik sammansydda för att fungera som en helhet.
Det finns två spelkonsoler i spelet, båda skapade av det fiktiva företaget KLB Electronics. Alla tre logotyper gjordes ganska snabbt, med hjälp av ett rutnät för proportioner.
Jag designade även posters för respektive konsol, inspirerade av schematiska ritningar, som hänger på väggarna runt om i hotellet där spelet utspelar sig.

Vi visste att Lorelei and the Laser Eyes krävde anteckningar för att lösa vissa pussel eller komma ihåg detaljer. Någon frågade om vi skulle göra en anteckningsbok, vilket lät som en kul idé och ett bra sätt att marknadsföra spelet på. Vi diskuterade även om vi skulle göra en guidebok. Resultatet blev en blandning av de två idéerna och innehåller vissa element som knuffar spelarna i en riktning, utan att ge svaren. Boken skickades ut till recensenter och media samt såldes via Annapurna Interactive. Den finns inte längre att köpa, men går att ladda ner gratis via simogo.com som PDF.


Jag designade också ett digitalt albumomslag till spelmusiken, för Spotify och andra musiktjänster. För att gestalta spelets lek mellan dröm och verklighet använde jag två bilder av huvudkaraktären som jag maskade genom att använda den labyrint, som är ett återkommande element i spelet.

























